“Hela min kulturelitistiska person som avgudar opera, tjocka böcker om svåra saker, politisk teater och spanska poeter vred sig i plågor. Men där satt jag. Och jag minns att jag tänkte att jag även när jag grävde så långt inne i mig själv jag kunde faktiskt inte kom på en enda sak i världen jag hellre skulle gjort den här kvällen. Ingen föreställning, ingen partykväll, inget rödvinssippande på Zita eller nattbad i en sjö. För bredvid mig, lätt tryckt mot mig och med min armbåge greppad på ena sidan och nära tryckt mot mitt ben på andra sidan satt små människor vars kroppsvärme smälte allt mitt motstånd mot amerikansk kulturimperialism och skräniga tacky musikginglar. Barn. Inte mina. Men just då en del av min värld och mitt liv. Barn och kärleken till barn kan förändra dig och påverka dig på de mest mystiska vis Snorpan. Man behöver inte ha egna barn för att uppleva det. Ta chansen. Kom nära. Se världen bli något annat än du trodde att den var. Se dig själv bli någon annan. Någon bättre.”

“Något som jag tycker är väldigt skrämmande är att hela internet kryllar av så kallad ”thinspiration” och det är väldigt svårt att lyckas undvika den. Varje dag ser jag bloggar som skrivs av ätstörda tjejer där de uppmuntrar och peppar varandra att äta mindre, på Instagram dokumenteras revben och mini-keso, Pinterest är översvämmat av romantiserade ryggrader som sticker ut och på Tumblr postas bilder på Kate Moss med de väl valda orden: ”nothing taste as good as skinny feels”. Att se dessa bilder varje dag gör så klart intryck på mig även om jag inte vill det, frågan är bara hur man ska kunna undvika dem? Det är ju lättare att slänga en tidning än att sluta använda internet och sociala mediekanaler idag.”

“Först omvandlade regeringen alla hyresrätter till bostadsrätter. Då var motiveringen att folk ville äga sin bostad. Nästan alla som fått omvandla sålde förstås och skaffade ett annat boende.
Nu förändrar de så att bostadsrättsinnehavaren ska kunna hyra ut dyrt i andra hand. På så sätt säkrar man den rika medelklassens röster i Stockholms attraktiva områden för lång tid framöver.
Och plötsligt är det inte fult att fattigt folk ska kunna hyra bostad igen. Bara det att nu ska de betala dyr hyra till en privatperson i stället för rimlig hyra till ett kommunalt fastighetsbolag.
Jag blir så förbannad så jag mår illa.”